måndag 31 maj 2010

Växthuspalissad


Jag har byggt en palissad i växthuset.

Pinnar på kors och pinnar på tvärs. Ett ogenomträngligt hinder för eventuella inkräktare.

Grindar för besökande vilddjur att passera...




Eller är det kanske bara  klätterställningar?




Kanske bara tunna blompinnar som små växter ska slingra sig runt.




Klätterpinnar åt små klena plantor som så småningom ska bli stora,





slingrande och väldoftande luktärter.

Jomen, det är ju precis vad det är!


God middag önskar

Skogseva

söndag 30 maj 2010

Fjärilstragedi

Det blev en halv arbetsdag som avslutades när regnet började falla.

Jag sopade i växthset när min blick föll på en färklick på betongstenarna utanför.




En otroligt vacker fjäril som vid en första snabb titt såg ut som en nässelfjäril.

En nässelfjäril? Njaaee..

Mycket liten nässelfjäril i så fall. Och med teckningar som inte ser ut som en vanlig nässelfjärils teckningar. Mycket mer intrikata och den randiga kroppen stämmer inte alls med hur nässelfjärilens kropp ser ut.





Den lilla fjärilen var samarbetsvillig och lät sig fotograferas ur alla vinklar. När vinden tog tag i de rispapperstunna vingarna visade de sig vara lika vacker mönstrade på undersidan som på ovansidan. Färgen skiftade från creme och varmt rödbrun till mörkbrun.



Jag talade vänligt till den lilla skönheten medan jag fotograferade. Hon, eller om det möjligtvis var en han, visade upp sitt smala jag när hon fällde ihop sina vingar.



Vi blev goda vänner fjärilen och jag. Hon var mycket mån om att ta sig bra ut i bild.

Sträckte stolt på sina antenner.

Fällde samman vingarna och fällde ut dem igen.

Exponerade sina former och sina färger.




När jag fotograferat färdigt fortsatte jag mitt arbete i växthuset.

Gick ut och gick in med blompinnar, vattenkanna och sopskyffel.

Glömde bort att fjärilen satt på en betongsten precis utanför.

Trampade ihjäl den...


God afton säger Skogseva

lördag 29 maj 2010

Arbetslördag

Sträng, tuff, hård, slitsam och handikappande arbetsdag.

Trimmerkörning runt alla rabattkanter, stengärdsgården, häcken och husen. Dragit i kirskålen lite här och lite där och krafsat ogräs i rabatterna. Fjolårets många körsbär har avsatt många små bebisar i rabatterna som raskt blir till små livsdugliga plantor som inte är så lätta att dra upp. Det gäller att döda medan de fortfarande är just små bebisar.


Från prästaträdgården grävde prästgårdskvinnan upp mängder med ormögsplantor som jag fick med mig hem och efter ett par dagar i en pyts med lite jord över sina rötter, planterade jag dem i dag under popplarna vid uppfarten. Där ska de så småningom täcka marken och bli en skön grön matta både till popplar och de två rosor som står där.



Och när jag höll på att stoppa de fyrtioåtta plantorna i jorden fick jag ögonkontakt med 'Louise Bugnet'.



Hon hade redan en knopp!

Det är svårt att tro att rosen är vit när den slår ut. Vit med en mörkröd liten strimma och med en ljuvlig doft! 

Tid och växtlighet - hejda er lite. Jag måste hinna sitta ner, komma ikapp, andas in. Mina ögon måste hinna se. Min själ måste hinna ta till sig allt det vackra...

God kväll säger

Skogseva

fredag 28 maj 2010

Grönt


I går åkte jag båt.




Min kropp tycker inte om att åka båt.

Sjön låg så spegelblank som det bara är möjligt. Jag blev sjösjuk när min kropp vistades på båten som tog sig fram på det spegleblanka vattnet! Båten darrade nämligen. Säkert ett gravt fel i maskineriet. Bultarna som motorn sittar fast med var säkert nästan av. Obalans alltså. Ett under att inte sista bulten lossnade och hela motorn for rakt genom båtgolvet! Då hade å andra sidan de förfärliga darrningarna, som fortplantade sig ända upp till den stol jag satt i, upphört. Nu lossnade emellertid inte motorn, så jag var tvungen att tugga sjösjuketuggumi. Det var bara jag som gjorde det. Andra damer i sällskapet som också har kroppar som inte tycker om att vistas på sjön hade tejpat två plåster i kors över sina navlar. Det är dagsens sanning! Ty de visade mig sina navlar med plåsterkorsen! Svartkonst!

Men de var helt oberörda av allt darrande och bara log åt mitt tuggummituggande...



Och om ni undrar hur text och bild hänger samman så kan jag berätta att det gör de inte.

Det skulle möjligtvis vara den gröna färgen...



Stenkyndeln Calamintha nepeta 'Blue Cloud' växer i en krans runt uppfartens fågelbärsträd. Jag planterade den i fjol och i år ser den ut att växa samman


till små trevlig halvklot. En härligt doftande krans vars blommor älskas av humlor och bin. Börjar blomma i juli och håller på långt in i oktober.

Och härmed avslutar vi detta osammanhängande och gröna inslag.

God eftermiddag önskar

Skogseva

(Som nu har återtagit sin normala färg)

onsdag 26 maj 2010

Den hemlighetsfulla trädgården



I dag har jag varit med om något riktigt stort i trädgårdshänseende.

Jag kände mig nästan andaktsfull när jag blev inviterad att kliva innanför grindarna till den privata park
jag så länge drömt om att få se.

Och det jag såg måste vara något av det vackraste som finns bland trädgårdar...



Parken var, precis som jag föreställt mig, drömsk, hemlighetsfull och oändligt vacker. Fågelsången var intensiv blande de många och höga träden.



Det vore mig fjärran att ens försöka avbilda den - det gör dess ägare på ett så kärleksfullt sätt att mina foton skulle kännas fullkomligt överflödiga.



Detta är bara ytterst små stänk och skärvor från den ljuvliga och hänförande park som finns


Jag hoppas att denna park så småningom öppnas för allmänheten, annars går alla ni trädgårdsintresserade miste om något verkligt sevärt.

Jag har sett - jag är privilegierad.

Jag känner mig fortfarande exalterad!

God afton säger
Skogseva

tisdag 25 maj 2010

Geraniumrapport

Jag tog ett par svarta regnbyxor som jag körde ner en bambupinne i vardera byxben på, stack ner bambupinnarna en bit i jorden och knöt samman benen upptill. Vips, så hade jag ett vindskydd för min fotografering i illblåsten. Snabbt kunde jag konstatera att bättre vindskydd säkert finns. Och att bättre fotograferingsväder också finns. Små spröda blomstjälkar rör sig mycket i vinden. Vid sådana här tillfällen skulle jag önska att jag var omgiven av höga häckar.



Nävorna börjar så smått att bilda tuvor, icke så stora ännu men likväl tuvor.


Geranium clarkei 'Kashmir White' ger inte ett helt vitt intryck - hon har många och intensivt lila ådror.



Och det förfular inte hennes inre precis!


Rent vit är däremot Geranium phaeum 'Album'. "Som kråset på en babyskjorta" såg jag denna blomma beskrivas.

Rar är hon i alla fall.


Och inte bara rar utan helt underbar i profil!

50 cm hög är det tänkt att 'Kashmir White'ska bli och 'Album 40 cm. De är inte planterade i någon ordning utan i organiserad oordning. Min tanke var att rabatten ska ge ett småkulligt intryck när den är färdig. Några plantor av Miscanthus sinensis 'Morning light' ska bryta av med sin sirlighet. Ett av gräsen är med säkerhet dött och ett är mycket tveksamt. Återstår tre, som visar vissa livstecken. Det tvingar mig till en extratur till plantskolan...


God middag önskar

Skogseva

måndag 24 maj 2010

Sallad och petunior

Just som jag skulle gå ut och fotografera den första utslagna blomman i nävan öppnade sig himlen och nävblomman bad att få slippa bli fotograferad i sin våta kjol.

Hon slapp.



Jag nöjde mig med trädgårdslandet som ännu så länge är fritt från ohyra i form av jordloppor, bladlöss och annat elände.



Vi har försökt odla ruccolasallad många gånger och det har fungerat i liten kruka i växthuset men inte på friland. Nu ser det emellertid ut som om vi kan skörda fräsch ruccola med början om några dagar.
Bakom ruccolan växer dill, ett annat "grönt" som jag tycker är otroligt svårodlat men ännu så länge lever den faktiskt...

Mitt förhållande till petunior har varit kluvet i många år. Trist balkongblomma för åldringar! Gärna i blandade färger så att det blir riktigt gladblommigt i lådan!



Då hittade jag en himmelsblå petunia. (Foto från 2009.) Helt enkelt vacker. Sådana har bott i vårt växthus flera somrar i rad.

I år kunde jag icke hitta den himmelsblå hos Vellingeblomman. Däremot stod en mycket mörkt röd petunia och tittade på mig från ett av borden.



Hon fick följa med oss hem!

Vi får väl se om hon kan uppföra sig lika stiligt som hennes himmelsblå förfader gjorde. Den röda har fått njurvinda, som jag nu lärt mig att det heter, som en madrass att vila sina röda kinder mot.

Men jag kommer nog att sakna den himmelsblå...


God middag önskar

Skogseva

söndag 23 maj 2010

Femtungor


Lång och intensiv arbetsdag med moln på himlen och lite vind som i början kändes skön mot svettig panna, men som nu fram mot seneftermiddagen blev i kyligaste laget.

Kärsbärsträd och hägg är överblommade, äppleträden är helt utslagna och här på åsen slår syrenerna ut om ungefär en vecka. Så perfekt naturen är inordnad, med buskar och träd som avlöser varandra med sin blomning.



Det gamla äppleträdet är översållat med blommor - något blekare än



det säkert femtio år yngre James Grieveträdet. Vi är usla äppleodlare, inte ens de nyare träden ger ätlig frukt. Det dom producerar är frukt med någorlunda vackert yttre men fult och brunt innanmäte. Jag har ingen aning om vad de är för någon sjuka de lider av, men den verkar obotlig...


Kära maken har planterat tio blomlådor med femtungor. Tre plantor à trettiofem kronor i varje låda. Till nästa säsong måste jag försöka göra egna plantor för att inte bli helt ruinerad av plantskolan. Jag kan i och för sig inte tänka mig något bättre att bli ruinerad av än plantor - men ändå.

Solen tittar fram, grillen är tänd, entrecoten väntar...


God middag önskar

Skogseva

lördag 22 maj 2010

Hänryckning

Finns det något ljuvligare...





Trevlig pingst önskar Skogseva.

fredag 21 maj 2010

Gråskägg


Denna utomordentligt varma dag har jag ägnat mig åt jordbruk och boskapsskötsel.

Boskapen behövde skötas såtillvida att hagen skulle saneras från överflödsbajs. Överflödsbajs = allt som är synligt i den vägen. Gräset döljer det mesta av det som fåren producerar, men det som ligger synligt plockar jag alltså upp och lägger i en liten hög för mig. Efter ett år har det förvandlats till den präktigaste tänkbara gödning för rabatterna. Alldeles gratis dessutom! Min lättja har dessvärre varit stor denna säsong så det har inte blivit så mycket gratisgödsel till min hög.

Medan fårens vattenkar fylldes med nytt vatten satte jag mig i hagen och fotograferade de små liven.



Mor och dotter låg och idisslade - i otakt! Detta var den enda bild där jag lyckades fånga båda
med otuggande munnar.



Bakom sin rygg hade mammafåret placerat en liten dagisunge. Det lille svartvita bagglammets egen mamma hade fått föräldraledigt ledigt en stund och 


betade i halvskuggan under björkarna med de andra vuxna och halvvuxna i flocken. Allt medan göken gol intensivt och outtröttligt i väster.

En stunds sagoboksidyll!



Inne i växthuset står två överblivna grå saker. Två små gråskäggiga plantor som inte kommit till användning. Inte ännu i alla fall. Vad kan de små liven heta? Lite lurviga och används tillsammans med andra växter i krukor och urnor. Hänger över kanterna på ett dekorativt sätt. Snygg till mörkrödblommiga saker...



Dessa små plantor, vars namn jag alltså icke känner, har satt igång att blomma i sin ensamhet. Säkert av pur tristess. De hade naturligtvis förväntat sig att bli samplanterade med något snyggt, men i stället blev de nästintill bortglömda. Tog till ett knep minsann och började blomma för att väcka min uppmärksamhet.



Och det lyckades!


God kväll säger

Skogseva

torsdag 20 maj 2010

Kapitel 3 och koltrastsång


Värmen kastade sig över oss i går och hänger även i dag som en fuktig yllemantel över vår glänta i skogen. Så plötsligt kom den. En engångomåret-överraskning. Utanför fönstret är det grönt intill vansinne. Jag kan nästan höra hur det som växer flämtar av ansträngningen att hinna med, att komma först, att komma i tid, att hinna i kapp sin försening.

Jag måste skaffa mig ögon i nacken, för bakom min rygg slår allting ut...



Uppfartens spireor har magrat i vinter. En del grenar har knäckts och de verkar överlag lite tufsiga. Det är förmodligen dags att föryngringsbeskära. Jag får läsa mig till hur man gör med herr Grefsheim. Först ska man vänta i fem-sex år på att plantorna ska nå full höjd, sedan ska de klippas ner... Växtlivet är märkligt!




Äppleträden verkar gå mot en storblomningsvår. I det lilla James Grieve-trädet trängs blommorna och det gamla knotiga okända, som bara blommar då och då, ser också ut att kunna få ett rosa blomflor om några dagar. Vilken underbart ljuvlig och fantastiskt vacker tid det är just nu!


Och till allt det sköna bidrar vår följetongsblomma:

"Anemone Sylvestris"

med fullt utslagna blommor.

På persikoludna ben höjer hon sig rak och fin en bra bit över sin gröna bladmassa. Rent vita kronblad och vackraste tänkbara gula mitt.


En lysande skönhet i den i övrigt ännu så länge oblommiga rabatten. Jag måste köpa fler plantor. Många fler. Jag vill ha en hel matta av vitlysande vackerhet under den rödbladiga smällspirean...




I en trädtopp (alldeles för nära) sitter en koltrast och ropar ut sin längtan efter en partner. Från morgon till kväll. Koltrastsång som är så vacker. Denna vår koltrast sjunger en slinga som skaver i mina öron! Det låter som "Jag har ingen mat" - en sextonig treklang (om en treklang kan vara det) som den tjatar om och om igen. Jag visste inte att man kan bli less på koltrastsång...

God dag säger

Skogseva

onsdag 19 maj 2010

Trindkindsantipati



Jag är arg i dag också!

Åkte till Lund och överlämnade min halva tand åt tandläkaren att göra något åt. Min akuttid innebar att jag fick gå före sur farbror i väntrummet. Tandläkaren tittade lite förstrött på den halva tanden och påstod sig kunna reparera den. Lite mer fyllning och den skulle säkert hålla ett tag till. Inget storarbete just nu inte. På fem minuter var jag bedövad intill icke pratbar grad och tanden igenfylld.

Vet ni vad det kostar att låta tandläkaren roa sig i ens mun fem minuter? Jo tusen kronor. Nä du Skogseva, nu ska du inte överdriva. Niohundranittiofem kronor kostade det!

Låt se: Om vi tippar att materialkostnaden för min lagning var max nittiofem kronor återstår alltså niohundra. För fem minuter. Min tandläkare håvar alltså in ungefär tiotusen kronor i timmen. Det gör att han får råd att köpa många plantor till sin trädgård. Minsann...

Nåväl. Om man betänker att mitt besök hos honom kunde kostat mig mycket mer skulle jag kanske vara glad.

Det var jag.

Så till den milda grad att jag gick och köpte mig en blus till ett bröllop som vi ska bevista i sommar.
Min garderob innehåller bara svarta kläder. Svarta kjolar, svarta byxor och femtiosju svarta tröjor av olika material och i olika tjocklek.

MEN:

Man bär icke helsvart på bröllop! Och man tävlar icke heller med bruden och iför sig helvita kläder. Även om det är emot mina principer och min smak måste alltså något färgglatt införlivas i min garderob.



Det blev en blus som går att bära över ett svart linne och ett par svarta byxor eller kjol. Eller vita byxor och linne. Om det nu är tillåtet.

Blusen är tunn. Svindyr och tunn. Detta är absolut inte klokt! Blusarna är just nu så tunna att man icke kan bära dem utan att ha något under! Alltså måste ett extralager inköpas. Ett linne. Svart! Är ett svart linne tillåtet? Det får vara hur det vill med det...

Sålunda var överdelen avklarad.

För säkerhets skull och delvis för att sådana icke fanns i Skogsevas garderob köptes även ett par svarta linnebyxor.



Sådär - nu var plånboken tom! Och inte bara plånboken utan ävenså kortet som det förmodas att man har en massa pengar på. Men vad gör det - tanden kostade ju inte femtontusen. Inte denna gången i alla fall...

Dags att åka hem med en hel tand och några små påsar med dyrgripskläder i.

I garaget möttes jag av en trindkindad parkeringsvakt. Han hade just skrivit ut en parkeringsbot åt mig. Så rart av honom! Jag hade stått trettio minuter för länge. Det var den tid det tog att köpa den svindyra blusen.




Från och med nu ogillar jag trindkindade parkeringsvakter som slår ifrån sig med näbbar och klor när man talar om för dem att man just köpt en svindyr blus och faktiskt inte har råd med parkeringsböter på fyrahundra kronor... 

God middag säger

Skogseva

tisdag 18 maj 2010

Plommongnäll

Nu tänker jag vara gnällig för jag har tappat en halv tand.

Det gör ont i halvan som är kvar.

Halvont i alla fall...




Varför går det inte att fotografera prunusen på ett vettigt sätt?

Är det för att hon ännu så länge är tanig i sina grenar?

Tunnskruttiga skrangelträd!

Spretstammiga plommonskrälle!




Jag måste gå nära för att spretskrället ska fastna på bild.

Men när man går tätt inpå Prunus cerasifera är hon ganska snygg....



Bommorna är lite mera rart rosa när man ser dem en och en än när man tittar på hela spretträdet.

Vi får lära oss att leva med det rosa eländet. Hon är ju inte så tokig. Kanske...



Faktiskt riktigt snygg när man tittar nära, nära.

Nu har jag gnällt färdigt.


I morgon ska jag till tandläkaren.

Det kostar säkert femtontusen...


God middag säger

Skogseva




måndag 17 maj 2010

Skogen vid slutet av stigen

Vill du gå med på en promenad?

Vi tar på oss stövlar för det är vått i gräset efter regnet, men det är inte så kallt så en tunn jacka räcker bra. 

Är du redo?

Då går vi! 

Vi svänger till höger efter det grå trähuset och hamnar genast på vår stig.

När vi har gått några tiotal meter passerar vi

Snigelträdet




ett träd där alla Västergötlands sniglar bor. Snälla sniglar med hus på ryggen. Sniglar som därför felaktigt kallas för hussniglar, men som heter trädgårdssnäckor. Snälla små varelser som inte förstör i trädgårdarna som de stygga bruna sniglarna gör.


Vi låter trädgårdssnäckorna sitta kvar i trädet och tugga i sig de alger som tydligen är deras frukost, middag och kvällssmat.



Vi går vidare några hundra meter och kommer in i

Mossiga skogen


en storskog som är tyst, lite mörk och väldigt, väldigt mossrik.




Här växer björnmossa, stjärnmossa, guldlocksmossa och



vitsippor, som fortfarande blommar eftersom vi befinner oss en bit norrut.



Vi trampar på tyst och stilla och vi är hela tiden omgivna av det gröna.

Det frodiga gröna.

Det mossgröna.

Det dunkelgröna.

Det buteljgröna.





Allt, allt är insvept i grönt.


Paketerat i sammetslen mosssa.





Men du får inte fastna med blicken i det gröna.

Du måste se dig omkring!

Vara vaken och uppmärksam, annars missar du kanske att det vid dina fötter växer stora flockar av harsyra!


Blyga små blommor




med blått blod i sina ådror.

Eller kanske är det lila...



Och vi måste båda två förse oss med falkögon för att inte missa den lilla blåsippan som växer vid sidan av stigen.



Den sista av två som blommat här. Systerblomman har redan vissnat men den blåsippa som växer vid våra fötter är fortfarande fräsch och ljuvligt sommarhimmelsblå där den står med rötterna nedkörda i svartaste skogsförnan.





Vi går den sista biten på det mjuka, på det skogstysta...

Vi klappar lite på mossan...




Och lämnar vår gröna och förtrollade skog, som ligger vid slutet av stigen.

Någonstans.

Någonstans där kära storasyster bor.




God middag önskar

Skogseva